Läste en tweet tidigare idag om "meningen med livet". Egentligen så föds man ju nästan för att gå i skolan i ungefär 10 år och sedan jobba i typ 40 år för att kunna få pengar så att man ens kan leva överhuvudtaget. Det lät så fruktansvärt tråkigt. Jag vill inte leva ett "svensson liv" då man jobbar 7-4 varje dag sedan åker man hem och gör mat och sedan är det natti natti och på helger är man så trött så man bara ligger hemma och kollar på film eller kanske orkar sig ut på en två kilometers prommenad. Jag vill göra något med mitt liv. Jag vill insperera andra människor. Jag är väldigt lyckligt lottad ändå, min familj har råd att åka utomlands och besöka massor av länder och skapa minnen, min familj har råd att köpa nya saker när man behöver det. Men det är ändå något som fattas. Det är inte det här livet jag har drömt om precis. Nu låter det som jag är missnöjd med hela mitt liv vilket inte är fallet då jag har en underbar familj och vänner som jag bara kunnat drömma om och en pojkvän som jag älskar med hela mitt hjärta men jag vill göra något mer än att jobba 7-4 varje dag tills jag blir 70 år gammal. Tweeten jag läste gjorde verkligen så mitt huvve gjorde en dubbelkullerbytta och rörde om i hela skallen på mig. 

 

Att få ha sång som mitt yrke har alltid varit en dröm för mig. Att sjunga är det bästa jag vet och jag gör det helst hela tiden. Jag vill skriva min egen musik och släppa en ny platta varje år, jag vill åka på världsturnéer och sjunga för flera tusentals människor. Jag vill att när jag går på gatan ska människor veta vem jag är på ett positivt sätt och jag vill vara en förebild för andra människor. Det är jobbigt att det är musikbranchen jag vill vara i då den är så sjukt jävla svår att komma in i. Men jag kan verkligen inte komma på något annat i hela världen som jag vill jobba med än musiken och då menar jag inte musiklärare på en högstadieskola utan jag vill vara artist i USA. Lovar att någon känner igen sig till 100% i denna text då jag vet att jag och flera miljoner andra människor i denna värld har samma dröm som jag men det är bara några ynka få som verkligen får sin dröm att gå i uppfyllelse. Det är sjukt jäkla orättvist men sånt är livet. Men ska man verkligen födas för att under hela sitt liv jobba för att kunna leva. Nu ska jag sluta förvirra mitt huvve ännu mera och kolla på Desperate Housewives istället, sorry för ett rörigt inlägg. Puss.